En sak var bra igår, jag pratade med Andreas på msn, bara det är ju fint, men iaf han var typ lite nere och jag hatar när han är nere. Jag står inte ut med det. Så jag ryckte upp mig, och blev typ positiv, kanske inte uppriktigt positiv men ändå inte domedags-negativ som jag varit i typ en vecka. Det fick mig att inse att vad jag behöver är något att sysselsätta mig med som får mig att glömma allt för ett tag. Det jobbiga är ju att jag inte orkar göra något, inget alls. Förutom att ta hand om andra deprimerade människor så alla ni som mår dåligt, kan inte ni bara klaga inför mig så jag kan tänka på era problem istället för mina, jag lovar att jag lyssnar jättebra och så. Plz?

Så idag då fick jag ta mig i kragen och åka in till stan, IGEN. Men den här gången åkte jag buss, det var jobbigt. Jag har varit väldigt effektiv men stressad idag, först bussen in vid elva, buss hem till krp, pussa lite på bebisarna, ner till stan för att köpa sprit (det var faktiskt inte så hemsk kö på systemet som jag trodde att det skulle vara!) och sen upp till krp igen och hem med bussen från universitetet. Full fart helt enkelt. Nu är jag trött, sur och grinig och ledsen och allt igen.
Såg min doktor inne på systemet, jag gömde mig bland bag-in-boxarna. På drottninggatan TROR jag att jag såg cp-andreas. Jag typ skrattade för mig själv och tänkte l0l han är fulare irl sen åkte jag hem.
Nu ska jag lägga mig och gråta ett tag. Puzhej