Jag har tänkt på en sak, om man ska skriva ett självmordsbrev (NEJ JAG TÄNKER INTE BEGÅ SJÄLVMORD), ja om man ska skriva det, vad skriver man då? Ska man skriva hälsningar till alla man hatar, eller ska man skriva om det man älskar? Det man skulle sakna om det fanns ett liv efter detta. Jag tror att mitt brev om saker jag hatar skulle bli väldigt mycket längre än det om vad jag älskar för just nu känner jag inget annat än frustration, hat och ilska. Därför vore det nog inte bra att ta livet av sig nu, jag menar vem vill dö arg? Det är ungefär som att gå och lägga sig arg eller ledsen, gör man det så vaknar man sannolikt i samma tillstånd och allt byggs bara på allt eftersom tiden går, men frågan är ju hur man ska fixa det och samtidigt be¨gå självmord för om man är glad, då vill man väl inte dö? Eller? Iofs har jag på sista tiden känt en sorts dödslängtan, inte för att livet suger eller så, vilket det iofs gör, utan för att jag är så trött. Om jag bara kunde få sova, utan att bli störd av projektarbete eller julfiranden eller festanden eller sådant. Men så går det inte till i den riktiga världen, här ska man vara glad och lycklig och snygg och smal. Om man inte är något av det ska man ÅTMINSTONE kunna skratta åt det för en viss självdistans får man ju faktiskt ha! Men faktum är att det inte är roligt, inte alls. Jag skiter i om jag är snygg och smal, det klarar jag mig utan men om jag bara fick vara glad och lycklig och framför allt frisk. Det vore så fint.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, det har jag fått lära mig det här året. Och Gud vad det svider. Som salt i ett öppet sår.
God afton