Jag mår inte bra längre. Jag mådde bra i ungefär en timme efter jag skrev det tidigare inlägget men nu har jag sjukt ont. Min mage känns som om den är på väg att explodera eller koka över, problemet är att den inte har något att koka eftersom jag inte ätit något annat än 2 clementiner, som jag redan spytt upp, på 2-3 dagar. Mitt huvud har börjat göra ont igen och det är inte heller bra. Farbror doktorn (det känns så kinky att kalla honom det, så kul) erbjöd sig att titta förbi och kolla på mig, typ känna och så, men jag sa att det gick bra ändå, han är nämligen ledig idag. Alltså det är nog bara jag som kan hitta ett ragg i sin specialistläkare: < Men som försvar kan jag säga att det var han som började.Som vanligt. Vissa saker han säger låter ibland som något som cp-andreas skulle kunna säga, skillnaden är att när farbror dr säger det så är det ok. Det är fint liksom, jag vill att han ska ta hand om mig. Han är den enda som får ta hand om mig, jag litar på honom så pass mycket att jag inte rycker till när han rör vid mig på konstiga ställen, trots att jag är nykter. Jag litar på honom så pass mycket att jag kan vara svag inför honom. Vilket är helt otroligt för att vara jag för jag hatar det, jag hatar att gråta inför andra, inför honom har jag gråtit varje gång, jag berättar precis vad jag känner och allt. Han vet mer om mig än vad någon annan gör, på riktigt. Det är vackert ibland.
Nu ska jag lägga mig och grina ett tag, jag har så ont. Herå.