Fy fan vilken ovärd dag, typ. Rådisarna har flyttat till Forshaga, det betyder att jag ocksåhar flyttat till Forshaga. Förstår ni ångesten? Men vad gör en stackars fattig student utan sommarjobb? Kryper hem till mamma och pappa igen med svansen mellan benen och tigger mat. Det är najs. Eller inte. Men vad gör man liksom.
Just nu är jag deprimerad. Har ingen aning om hur vi ska komma ifrån Arvika nästa söndag, om någon är sugen på att köra hem oss kan ni ringa på 073-590-oftanifår
hehe lurigt va. Ni trodde att ni hade halva inne där.
Idag köpte jag snus åt min mamma. Jag köpte ut åt min mamma. Förstår ni hur hemskt det är? Snus dessutom. Så jävla ocoolt, äckligt! Ingen diss mot er snusare men jag HATAR snus. Jag avskyr att förknippas med det: < Sadness!
Imorgon åker jag till Forshaga igen. Jävla oflyt attt det krånglar, annars hade jag stannat tills på måndag och tiggt saker. Mat. Mat vore najs, till Arvika alltså. jag har inga cash. hehe: <
Måste flytta över pengar också. Aja pusshej

HEJ

Hej bejbis
Nu är jag i Forshaga igen. Min dator har totalt kollapsat. Den har nog alla fel som en dator kan ha, drivrutiner, fläkt, allt! Men pappa är styrarn, den är halvfrisk.
Jag blir ledsen på patte, han har gett mig fel tenta och jag börjar bli suicidal! Han kommer inte läsa sin mail i tid och jag kommer få IG igenSnart är det arvika! Det blir najs men jag har egentligen varken tid eller råd. Men vad gör man!? Massa bra folk och så. Eller iaf Amanda. Hon räcker! Kvinnan i mitt liv^_^
Ahh jag är S J U K T seeeeg! vill sova egentligen men jag chillar istället.
Nu ska jag läsa! BABAII

Hej
Jag är i Forshaga. Tristess. Idag när jag kom hit, på vägen hem längs storgatan, är det första jag ser en av Forshagas MÅNGA störda invånare, alltså störda på riktigt, sjuka. Då kändes det verkligen så jävla skönt att ha kommit härifrån. Det gav mig ångest över att behöva vara här. Iaf, på lördag åker jag hem till mina grabbar igen, vi ska nog städa buren och duscha då.
Nu ska jag styra korsord. Min nya hobby.Puss hej

PS. JAG ÄR FRISK DS.

Come Josephine in my flying machine

Hej
Idag är jag något gladare, för idag är My här, eller hon var mest här igår, hon åker hem idag.
Vi hade filmkväll, gurrls only, när det gäller oss innebär det F L Ö T. Jag har inte känt mig så här svullen sen senast jag träffade My.
Vi såg Titanic, den är fin. Jag önskar att jag hade en Jack. En som skulle slänga sig över relingen på en enorm båt för en, en som ligger i iskallt vatten för en. En som skulle dö för en. Jag vill nog inte ha det på riktigt (för vem vill att den man gillar ska dö?) men just nu vore det i alla fall trevligt att ha någon som såg. Ta det inte fel nu, alla mina vänner och speciellt Andreas är fantastiska, det är bara det att ibland är det som för Rose, man står i ett fullpackat rum, man skriker som en idiot men det är ingen som hör.
Så om någon vill vara min Jack kan ni ju säga till (i uppgiften ingår det inte att måla av naken eller ha sex i bilar).
Orka att jag bara klagar nu för tiden. Orka att det här säkert kan såra människor, men ni får inte ta det personligt.
Nu ska jag försöka diska.

Igår mötte jag golvet, vi börjar bli nära vänner nu, jag och golvet. Man kan ju tycka att ett golv skulle vara kallt och hårt men mitt golv är mjukt och varmt. Det finns ingenstans jag hellre vill vara än på mitt golv just nu. Det hade varit trevligt med sällskskap men egentligen är det nog inte det jag behöver, vad jag behöver är positiv ensamhet, den jag har nu är fylld av saknad och bitterhet, vad jag verkligen behöver, på riktigt, är att vara helt ensam och fri.
Vad jag vill däremot är att vara upptagen och aldrig ensam, jag har haft den här diskussionen tidigare men det är vad jag tänker på just nu, det fyller mitt sinne och det gör ont. Det gör ont att veta att vad man behöver psykiskt är vad man fruktar emotionellt.
Men vad som är det allra värsta, det som gör att jag har svårt att sova om nätterna och får mig att frukta att vakna är att så fort jag är i närheten av någon som betyder något sårar jag den, genom ord och handlingar.
Hah, min blogg blir mer och mer emo men jag har inte hunnit köpa någon riktig emo-dagbok ännu så jag nyttjar den här istället.
Jag vill känna söndag igen.

Tomt

Hej.
Idag är jag på dåligt humör. Sjukt dåligt humör till och med. Rensa gifter fungerade inte. Det är som om någon satt i proppen igen. Jag måste få utlopp för det jag känner just nu men jag finner ingen lösning, jag är ensam, svag och illamående. Jag har inte känt någon oro innan men just nu börjar den krypa på mig, för tänk om jag faktiskt har det. De flesta vet inte vad jag pratar om och förhoppningsvis behöver ingen få reda på det. Jag väntar. Det gör ont, så fruktansvärt ont just nu och jag orkar inte mer problem och bråk, jag är för svag för sån skit just nu. Helst vill jag bli lämnad ifred. Men ändå inte för då tänker jag, tanken skrämmer mig, mer än något annat.
Ni kanske tycker att det är onödigt att skriva om jag inte förklarar närmare vad det handlar om. Men ni förstår det handlar om självbevarelse, men även om att skydda andra. Trots det önskar jag ibland att jag kunde berätta för allt vore så mycket lättare om jag fick stöd. Men jag tänker inte. Istället ska jag sköta det själv. Det ordnar sig på ett sätt eller annat. Är det så får jag väl bli frälst och hoppas på Guds beskydd. Eller något.
Jag känner mig sviken.

Jag har tappat mitt ord

Hej darlings
Jag är inte bloggarn nummer 1 men idag känns det rätt. Tror jag.
Muttan och Manda har varit här hela helgen, det har varit... spännande. Intriger, intriger. Men aa jag och Amanda var fulla som svin i alla fall. Vi lyckas alltid bli det. Har man inget liv så har man inte. Men vi gillar alkohol.
Idag var jag i Karlskoga, det var det finaste på en vecka typ. kanske 1 månad, kanske 1 år? Eller 2? Det är något speciellt med Karlskoga ändå, det är sådana kontraster. Jag hatar staden men åsnan Axel, getarna och så mycket mer förgyller det. Men det finaste är ju trots allt att vara med Andreas. Att promenera, vara borta ifrån allt, Kronoparken, den ständigt växande diskhögen, det äckligt dammiga och smutsiga golvet och allt annat snusk. Att bara få vara med den som betyder mest och som gör en gladast, det är sommar. Det är så fruktansvärt fint och jag älskar det. Så mycket jag kan. När det gäller Andreas når det långt. Mitt liv är så bra som det är på grund av honom. Jag är negativ, dryg och stundtals deprimerad. Men det ljusa, det fina, det är på grund av honom. Och kvinnan i mitt liv.
Tack. Tack för att ni finns.
Japp, jag är emotionell idag. men det känns som om något är tappat. Jag har tappat mitt ord (och min papperslapp, barfotabarn i livet. Ni är dåliga om ni inte vet vem det är). Förutom det fina. Det som jag har undvikit att säga i flera år nu. Om någon orkat läsa hela, kul för er. Ni andra. Puss. Puss på er alla. Nu ska jag lägga mig på mitt golv och vara ännu mer emo och tömma min kropp på gifter. Jag har en del.