Igår mötte jag golvet, vi börjar bli nära vänner nu, jag och golvet. Man kan ju tycka att ett golv skulle vara kallt och hårt men mitt golv är mjukt och varmt. Det finns ingenstans jag hellre vill vara än på mitt golv just nu. Det hade varit trevligt med sällskskap men egentligen är det nog inte det jag behöver, vad jag behöver är positiv ensamhet, den jag har nu är fylld av saknad och bitterhet, vad jag verkligen behöver, på riktigt, är att vara helt ensam och fri.
Vad jag vill däremot är att vara upptagen och aldrig ensam, jag har haft den här diskussionen tidigare men det är vad jag tänker på just nu, det fyller mitt sinne och det gör ont. Det gör ont att veta att vad man behöver psykiskt är vad man fruktar emotionellt.
Men vad som är det allra värsta, det som gör att jag har svårt att sova om nätterna och får mig att frukta att vakna är att så fort jag är i närheten av någon som betyder något sårar jag den, genom ord och handlingar.
Hah, min blogg blir mer och mer emo men jag har inte hunnit köpa någon riktig emo-dagbok ännu så jag nyttjar den här istället.
Jag vill känna söndag igen.