Jag har aldrig varit den som varit trevlig mot folk jag inte känner eller har någon anledning att vara trevlig mot. Jag är tvärtom väldigt dryg, i stort sett hela tiden faktiskt. Jag tycker att jag har rätt att vara det. Alla säger att livet blir vad man gör det till, det är inte sant, inte alls på något sätt. Därför tänker jag inte försöka eller låtsas vara glad, det är inte bra, alls, orka inte uttrycka.
Dagens sex and the city-repris var som att se ett klipp ur mitt eget liv. Ungefär. Tragiskt nog.
Nu ska jag dö i soffan ett tag. Hej då.