lördag 22 november 2008

God afton.
Jag är depressiv. Jag har gått upp i vikt. Fatta grejen alltså, jag väger massa mer än vad jag vill väga. Jag pallar inte. Ändå orkar jag inte bry mig. Inte ett skit orkar jag bry mig. Jag dansar och leker yoga, det är ju bra men ändå börjar jag bli tjock. Vad fan ska jag göra mer? Sluta äta skit? jovisst kan jag väl men orkar jag ? Nej
Sluta dricka alkohol? jovisst kan jag väl men har jag något att fylla min vardag med förutom det? Nej. Så vad kan jag göra? Jag vet inte. Jag väntar tills jag finner motivation till att ta tag i mitt liv. Jag väntar tills jag kan vakna om morgnarna utan att känna det som om jag kvävs. Om en sådan dag inträffar, då kan jag börja leva igen. Sluta med att förtära för mycket alkohol och onyttigheter. Men bara då. Det värsta vore ju om det hela är en ond cirkel. Vad tusan gör jag då?

Mitt liv är så deprimerande när man ser de fragment som jag lägger upp här. Allt är faktiskt inte skit, det är bara det att ingen vill läsa om lyckliga händelser. Andras lycka suger. Dessutom använder jag den här bloggen för att få utlopp för mina känslor. För tillfället är de övervägande negativa, jag varken kan eller vill göra något åt det. Jag väntar spänt på den dag då det går över av sig självt. Jag bara hoppas att det inte blir som i den där kentlåten som jag inte minns precis vilken den är. Ni vet den där ".. det går över, det går över, det går aldrig över...".
Det måste gå över. Går det inte över vet jag inte vad som kommer hända med mig, hah det låter som om jag planerar att ta mitt liv, så är det inte. Men något kommer att hända. Jag vet det. Något negativt. Fler år av förtryckta känslor kommer någon gång komma igen vallarna som jag byggt upp. Vad händer då?
God natt.

Inga kommentarer: