Jag pratade med min mamma förut. Jag var typ ledsen och grät, då sa hon att jag inte skulle vara det för jag var vacker ändå. Hade vem som helst annan sagt det hade jag blivit upprörd. Men när mamma sa det så var det sant liksom, det var fint och jag vet inte, jag trodde på det. Jag har länge vetat att jag klarat mig så här bra hittills på grund av att många tycker att jag är attraktiv. Jag kommer undan med saker som jag förmodligen inte hade gjort hade jag varit någon annan. Jag påstår inte att jag är skitsnygg eller vacker eller något, det låter jag er bestämma men faktum är att jag kommer undan med saker på jobb, i skolan, på krogen etc för att jag ser ut som jag gör. Inte för den jag är eller något. Ingen känner mig. Och jag hatar det. Men det är inte ok att hata det, jag ska bara gilla läget och vara tacksam. Tacksam för att någon underskattar min intelligens och vill ta på mig. Ja gud vad jag är tacksam för det. Älskar när random folk gör sånt. Verkligen.
Nej jag ska lyssna på min mamma nu och skita i allt annat. Jag ska vara glad för idag mådde min kropp ganska bra och imorgon kommer Amanda. Kan knappt bärga mig!
Puzhej