Ok jag har inte direkt brytt mig innan, jag har bara skrattat gott och tyckt lite synd om dig men nu är jag fan trött på det här. Du får fan sluta göra dig själv till ett jävla offer, du skriver att du är medveten om din egen roll i det som hänt och yadayadayada men ändå får du det att låta som om allt är mitt fel. Var är logiken i det? Jag bara undrar liksom. Jag har flera gånger erkänt att jag kunde ha hanterat konflikten bättre men du hör ju inte. Du lyssnar inte. Det har nog alltid varit vårat problem. Jag har tidigare bara accepterat att det är så det är. Det är så du är. Men jag tröttnade. Jag orkade inte vara den som hela tiden var på din sida, även när du hade fel. Jag insåg att jag i hela mitt liv låtit folk trampa på mig. Nej. Stampa på mig. Jag har inte sagt emot. Jag har tagit all skit från folk i flera år men nu är det slut med det. Jag har riktiga vänner nu. Såna som man vill ha. Såna som ställer upp, som bryr sig. Som respekterar. Jag behöver inte ta skit från omogna, lågutbildade personer som inte kan stava till empati. Det är slut med det här nu. Det räcker.
Det var vad jag ville säga. Tack. Punkt