Idag dog franco. Jag var beredd på det, han har mått krasst de senaste dagarna. Men jag är aldrig riktigt beredd på döden, eftersom jag inte vill att den ska ske blir jag alltid lika förvånad när den väl inträffar. Det känns som om jag har förlorat en stor del av mitt liv, råttorna har varit min familj det senaste halvåret och vi har haft många långa diskussioner om kläder, mat och även svårare saker. Det låter säkert stört men så är det.
Ska till tandläkaren imorgon, jag känner mig inte riktigt upplagd för det så jag funderar på att avboka. Jag undrar om det kostar pengar när det är så sent. Bör undersökas. Nu ska jag gå och gråta lite mer. Hej då.